Utkast: sitter o ...


sitter o myser med maria nu,,, e lite paj efter att jag jobbat hela dagen,,, jag älskar det jag gör nu,,, jag älskar att tattuera, men det e inte direkt något enkelt att pyssla med,,, vill ju kuna syssla med det som ett vanligt jobb sedan,, nu e det en hobby som jag ägnar massor av tid till att utforska.
jag har kört i lite över ett år o har utvecklats fort som bara den asså.
kommer ihåg hur det va då ja började, hur jag trasslade mig igenom djungler av nålar, pennor, maskiner, tippar, grepp, agg, stencilprylar o allt konstigt som jagdå ville lära mig allt om. ja fyfan vilken energi jag gaft då det gäller min hobby.
tänk att hon orkar med allt tjat om mina intressen hela tiden,  allt snack om saker hon ej vet vad det e, o hon bara lyssnar o e intresserad, ja hon e för fin min dam.
nu efter helgen så ska vi hem till smedjebacken o fira jul med min familj,, ska bli skönt att ta en paus.
satt just o tänkte på vad min övervakare sade till mig idag,, hon tyckte jag skulle skriva en bok, hon tycker att mitt liv verkar ha varit ganska intressant,,, jo det har det nog varit, maria tycker jag skulle skrive ett manus till en film, vifår se vad som sker. tänk om man får för sig det någon dag,,,, ja då blir man nog djävligt upptagen igen..
undrar vad adam gör,, jag saknar honom väldigt mycket. tänker på honom varje dag o undrar varför han inte längre hör av sig,,, eller jag fattar väl arför men hade fått för mig att våran vänskap borde fixa lite ärliga åsikter. jag vet att vi kommer börja umgås snart igen,, eller kanske om litet längre tid men man får ju sakna en vän hur mycket man vill.

maria sitter här bredvid nu o ser djävlig allvarlig ut,,,, hon e fin då,spänner munnen likt en sträng fröken i historia som rättar prov inför enhel klass. ja hon har så många sidor den där kvinnan,,, dom flesta e bra nästan alla faktiskt,,, ibland e hon bara jobbi,, ja fyfan! idag försökte hon psyka mig ute på balkongen med en massa toktugg om nån djävla biljett o trodde att hon skulle få nå jidder om den,,, yfan vad enkla problem vi har att lösa i vårann relation jag o min ängel,,,, vi måste lixom slipa kanterna mest nu bara,,,, utan de här små jidder stunderna så vore det bara lugnt o skönt,, men jag vill inte ha bara lugnt o skönt, vill att hon ska veta att jag kan bli trött på henne ibland, jag får veta det jag med, men vi fixar det, vi behöver ej ens prata för vi vet när, vi kan vrandra djävligt bra för att endast vrit ihop typ ett o ett halvt år,

så va det svartsjkan då! vart fan tog den vägen? har aldrig kunnat känna mig trygg med e kvinna förut, nu gör jag det.
asså vet ej vad mankan säga mer än att jag gör det, hon älskar mig. o jag henne, tror ej att så många kan säga det men samma säkerhet i känsla som jag kan om min tjej,, hon älskar mig o tycker att jag e den snyggaste, gulligaste, romantiske, mannen på jorden,,,, hon får mig att känna det. jag vet att den mysigaste tryggaste platsen på jorden för henne e i min famn. guud vad jag älskar henne.

våra barn,,, ja tänk vilka djävla fina barn vi har,,, anton gör en fett stor förändring nu i sitt liv, jag har kommit in i hans liv, mamma e tillbaka, o han har fått e liten bror som ska se upp till honom,,, ser att han tar sin roll på största allvar, han leker, pratar, matar o älskar sin lilla bror, fan vad fint det e o se, det slår mig så ofta hur detva för ett par år sedan, inget hem, inga pengar till mat, jagade droger dygnet runt, nu ser jag nu kan jag se den ena av mina pojkar leka med den andra som vilka barn som helst o det känns så djävla bra.
anton fick fira lite jul igår en tidigare jul, för han fick en stor lcd tv o den orkar vi ej ta med på tåget till byn, gissa om han tappade hakan då posten kom o knackade på dörren o sade att han va tomten!!! där stod jag o maria o va helt till oss av pirret i magen som vi hade,,, anton vart alldeles stum, sedan såg han på oss som om haan sett ett spöke, då var jag å stolt,, fan jag vet att det bara e en pryl men den känslan trodde jag väl aldrig att jag skulle få uppleva.
o så albin... gud vad fin han e jag ser på honom varje dag o slås av hur lik han blir mig hela tiden,, han e så fin att jag kan dö,,, han skrattar högt o ler mest hela tiden. ja barnen ger mig en anedning att fortsätta ibland då det går lite segt

japp jag älskar min familj o dom älskar mig,,,, mer än så behöver jag inte,,,,,,för när det e så, ja då går allt bara av sig själv djävligt enkelt o bra...

Kommentarer
Postat av: Evelina

Gud så stor och fin han har blivit:D han var så himla liten sist jag såg honom. Ni måste komma och hälsa på så jag får se honom. Kram Evelina

2008-12-21 @ 21:34:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0