ensam...

ja det e en sån där tid då jag känner mig ensam,,,, jag vet,,, dom e så fina!! men jag känner mig ensam,,, vet ej om det kan va så att jag vill att det ska va så,,, men känslan e iallafall att jag inte vill det.
självömka e ju inte nåt ja vill va känd för att göra men får ibland höra att jag e sån,,,, ja o det tar fan hårt för jag försöker att inte gnälla trots att jag har ont i mit hjärta ibland.
 jag kräver massor av mig själv hela tiden,,,,,,, anser att andra gör det med.. även om det inte uttalas med ord så vet jag vad som förväntasav mig.... men jag vet,,, måste kliva åt sidan nu, det e bara så, e bara inte van att leva nästan helt för andra människor,,,, e ju nykter för min egen skull, o vil kunna ta för mig av det jag uträttar,,,
vet att det låter djävligt egoistiskt men så e det fan.
tack vare att jag gör det jag gör helt åhållet för andra än mig själv så blir jag olycklig,,, skitledsen men så känner jag just nu,,,,,,,, vill att jag ska räknas som en av oss,,, jag vill inte va den som fixar,,, vill bara va med o känna att jag älskas för just det,,, att jag bara finns,,, o så e det inte  nu....
anton o jag kommer ej överens som vi ska,, han vill nästan bara tala business med mig numer,,, det e mitt fel vet det,,, jag  maria kommer ej överens om hur saker ska va,,, gällande honom,,, har börjat så smått att dra mig undan o tänker fortsätta med det,,,,,, känner att jag går med på att bli kuvad,,, tack vare at jag ej törs ta den plats ja vill ha,,, när ja tar plats eller e bara mig självutan att spela över så tror de att jag e sur eller arg,,,, jag vill hela tiden att min lilla ängel ska må bra me jag glömmer att jag måste börja med att ta hand om mig själv oxå,,,, det e fan så,,, kan tänka mig att det låter som om jag enån djävla martyr, men det e såhär jag känner inuti mig,,, o det e mitt,, passar det inte så läs inte då....
jag älskarmaria så jag kan dö,,, men om jag inte kan känna det mot mig själv så edet inte värt ett skit,,,, man måste se vad man vill o jobba tillsammans mot det, för ensam kan det bara gå åt ett håll.
tänker stanna i den här processen o se vart den tar mig,,, det e så bildande att leva i det som e.
fan vad rädd jag varit ett tag nu,,, har vart nykter idag o det känns fin fint,,,,, ska ta o titta lite på min kvinna nu som dagen till ära har klätt sin lilla äppelrumpa med jeans, hihihihi hon e så djävla het i dom asså,,,,,, fan vad hon e vacker,,, jag e så kär i henne,,, vill att hon ska kunna känna det.

Kommentarer
Postat av: Angelica Schilberg

Hejsan igen =) Nu har jag setat här i säkert 1,5 timme och läst nästan hela din blogg och bara förundrats över allt du har och går igenom och sj klart allt du ska gå igenom,, och känner mig bara stolt över att du har klarat de så bra =) och jag måste ju säga att du skriver sååå bra så nästan de enda jag tänkte på hela tiden medans jag läste va att du MÅSTE bli författare,, när allt är över så måste du skriva en bok om ditt liv,, du skriver så proffsigt så jag trodde nästan att det var en författare som skrivit åt dig =) När du skriver din bok,, då tänker jag läsa den =) Ha de bra och lycka till med allt =)

2008-08-17 @ 11:18:06
URL: http://angelicaschilberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0